o här kommer lite bilder......

Denna bild illustrerar min värld, detta är vad jag ser när jag tittar nedåt, fast jag ser utan blixt, så det är inte lika blankt i min värld, MEN jag fick på mig stödstrumporna själv imorse!


Detta är fina bebisens inte riktigt lika fina kofta, den blev lite sne o vind och skum, men mjuuk i Merionosilke o mössan blev finfin. Jag tror att koftan snyggar till sig lite när knapparna är isydda, den sjätte knappen ramlade in under soffan och jag måste ha en medhjälpare för att få fram den. O mössan är till bebisen och inte till maken denna gång.


Mitt senaste garninköp: Östergötland karamell, min garndealer vet exakt vad hon skall ha i påsen för att jag skall lossa på börsen. Det blev ett grönmelerat Visjö oxå. Har inte bestämt vad det skall bli av karamellen, funderar på en mössa till bebisen, vad tror ni om det?


Här är en närbild på min växande egenkomponerade kofta, snart ett halvt bakstycke, det går lååångsamt, men framåt.


Här visar en av modellerna, jag har glömt vad han heter och orkar inte ta av hans strumpa o kolla på namnlappen, att jag har sytt ihop senaste tröjan, mycket möda och mycket slit, men nu har jag baxat den ända hit. Blev nöjd, så mjukt det är Opal. En liten mössa till bäbisen! I blåmelerad Visjö, restgarn från förlossningssockorna, och öronlappar i grönt Visjö. Mjukt och fint det me.. 9åringen säger att "det kan aldrig bli för mycket socker" själv tänker jag "det kan aldrig blir för många mössor"


Här får ni se och beundra, mina vackra mönsterbilder från Britt Marie Kristoffersons utställning Gamla mönster, nya tröjor, all världens stickteknik. Vi på HV kursen fick köpa dessa i en mapp från Sätergläntan via vår snälla fröken, 60 mönsterark, helt underbara, jag har köpt tjocka plastfickor åt dem, de är i A3 så de är ganska stora och tunga. Härliga att bläddra bland och liksom vältra sig med. (sic)


Här är en provlapp som jag stickade ur dessa mönsterark, på rundsticka och klippte, pilligt men roligt och det är snyggt, snyggar i verkligheten än på bild.

Det var allt för denna gång, nu skall jag njuta av att se på min man när han övar att sätta på sig bärsjalen riktigt, det är inte helt enkelt med en 6 meter lång sjal, jag får skratta så att tårarna flödar och är glad att "barnet" är en av de stackars nallarna som åker i golvet med jämna mellanrum. Jag ligger förövrigt däckad i soffan i pastakoma efter att ha varit på Italiensk restaurang.