lördag 21 november 2009

Lördag - långt ifrån stan


Jag bor i mina älskade gummistövlar. När jag var liten hade jag ett par roströda gummistövlar, när dom blev försmå klippte jag dom i små bitar och lade dom i mina finaste lackask. Dom luktade så gott. Sen var det seglarstövlar i många år, o man fick skavsår på insidan av benen när man red, liksom brännmärken, men jag älskade dom ändå. Nu älskar jag dom här. Intressant?


Te som ser ut som kaffe, repat upp och börjar om, nu skall den lilla kappkoftan var enfärgad i en sorts beigerosagult, det är Araucania från en av säckarna under sängen, Medea har några likadana nystan eller hur? Från härliga realådan hos Anntorpsväv i Gamla Stan.


Det var ganska kallt men så skönt att sitta o andas vid Notholmen. Tyresö/Tyresta har så många bra platser.



Här är våra bordsgrannar. Folk som gick förbi tyckte synd om dem. Jag har för mig att dom kan drabbas av svåra förlossningar även dessa.

När vi hade fikat och stickat så hittade vi några lökar till jul, köpte en dubbeldoftande vit Amaryllis och en liten vit hyacint. Fast det här är lögn för vi köpte lökarna innan vi fikade, men som sagt det är bilderna som bestämmer var de skall hamna i denna blogg, så sanningen får anpassa sig helt enkelt. Hemma igen så somnade jag och min inneboende dotter i soffan och drömde att hon ville heta Gupta, mannen sa att det är för att hon hickar och att det känns som det låter som Gupta. Hm......

2 kommentarer:

Samtal från min trädgård sa...

Tänker man tillbaks, så har jag haft helt fantastiska gummistövlar genom åren, fast nu har jag flera: ett par låga mörkgröna med rosor på sidan, ett par vardera av grå/gröna Tretorn långa med och utan foder och sedan et par låga bruna att rida med med stålnäsa, så man får ha sina tår i fred för stora hovar. Fast egentligen vill jag ha stormönstrade stövlar med fina strumpbyxor till...........

manotanten sa...

gummistövlar är bara bäst ändå... trots skavsåren som jag minns jag med

...när jag var höggravid med fanny drömde jag att jag var o fikade o plötsligt kände jag att det var dags... efter en mycket lätt födsel där på cafeet var mitt största problem i drömmen var jag skulle lägga henne... någon sträckte mig en brödkorg o en klassisk rödvit rutig kökshandduk och jag bäddade ner ungen. Då tittar hon upp på mig och säger självklart med tydlig röst
"ok... Fanny... det blir nog bra det!"
Efter det kunde hon ju inte heta nåt annat (eg skulle det kanske blivit en Ester...)

Finns många framstående Guptas... bara att acceptera...