har idag stickat en hel tröja, en liten tröja, till en liten dotter. Men iallafall, själva stickningen av bak o fram o armar tog väl sammanlagt 15 minuter, sedan lite avmaskningar, lite fel, och hopsömnad (resten av dagen). Det var en provtröja i acryl o den blev lite långsmal men användbar.Det var roligt att prova o vara respektlös mot det stickade, provade att sticka ihop några sömmar och att sy ihop på lite olika sätt, vågade gå lös på styckena nu när det ligger minuters arbete bakom och inte timmars. Jag förstår att stickmaskinen förbjöds i sin barndom, arbetslöshet hotade. Nu är maskinen nedplockad och undanstoppad, förbjuden, tar all tid från resten av världen. Får komma ut ur lådan igen nästa helg.
Sitter just nu i soffan med en sovande dotter bredvid mig o Så ska det låta framför mig - vilket fullständigt uruselt skitprogram! Stäng av då säger ni, ja, det skall jag, o gå o lägga mig, det är det bästa, att vakna o äta frukost, och att få gå o lägga sig i nya stora stora sängen. God natt.
2 kommentarer:
vad var det jag sa! Det dröjde inte många dagar innan du kunde producera något! Haha det där med att låsa in maskinen får mig att skratta. Jag är sådan själv att när jag syr eller stickar så glömmer jag tid och hela världen omkring. Det var lite besvärligt när barnen var små och det plötsligt utbröt världskrig och svältkatastrof i barnkammaren och modern märkte ingenting. Det gär bättre nu när det bara är jag själv och sambo som drabbas. Han brukar dessutom försöka uppmärksamma mig på att det är dags för mat emellanåt.
äta frukost är också underskattat men lustigt hur man kan längta efter nästan upplägg dag efter dag... skulle ju inte funka m samma lunch el middag mer än högst två-tre dagar i rad, om ens det
Skicka en kommentar