om denna dag som heter måndag, vaknar, går till tricken, har inget busskort med mig, går tillbaka bara lite glad, hittar på vägen utanför dörren i en fd snödriva min fina hålkrusmudd som maken lånat, åhå den har han alltså tappat, glömt bort, den har legat i en driva hela vintern och blivit äten på av möss och hundar och uteliggare, blöt, äcklig och trasig och bortglömd, tar upp eländet mellan två fingrar, in i lägenheten, där liggen mannen kvar i sängen, bara det skulle kunna skapa ilska, jag skäller och säger arga saker och han blir arg tillbaka och slänger sovrumsdörren i karmen, ja ni förstår...hela dagen går, i skolan, på jobbet, kommer hem, maken kommer hem, han ber om förlåtelse för att han varit försumlig med min fina mudd, säger att han tänker sticka en ny. En hålskrusmudd med strumstickor, det kommer alltså att bli hans första stickning, kvällen blir underbar. Men han ser lite ledsen ut när han skådar kvällens resultat tycker jag. Håll tillgodo med bildbevis.
1 kommentar:
Oj, oj, oj rena straffkommenderingen....Han måste ångra sig djupt!
Skicka en kommentar