söndag 27 september 2009

Hemma igen

motvilligt. Vi ville inte åka hem. Det var den kortaste lilla vecka jag upplevt, resan var inte planerad, vi har varit där flera gånger tidigare, vi var inte utmattade och dödströtta och i stort behov av vila och ledighet. Men ändå...när vi kom fram var det som att komma Hem, komma in i sig själv, det var så svalt, tyst och krispigt. 5 grader varmt, sol, fjäll och luft som en sval dusch. Blåbär och mängder med svamp, renar som skumpade omkring och så massor av ingenting. Mannen vandrade runt i skogen med sitt fiskespö mest hela tiden, letade fjällsjöar med blandat resultat, jag stickade, satt ute på verandan, satt inne i huset, låg i sängen och läste Mansfield Park av Jane Austin och lyssnade på kulturradion lite då o då. Ingen Anka. En dag åkte vi till Trondheim, första gången i Norsk stad för oss båda, jag åt fårikål och det var skönt att komma över till vår hemma sida igen, vackrare färger, Norge var mörkgrönt men mer dal och berg och massor av hus och till o med barn såg vi. Sverige, inte en käft, skyltar som erbjudit kaffe men nu är överkryssade, vackra höstfärger och kalare fjäll. Men innan vi hann vara tysta en lång stund var det dags att åka hem igen, en liten garn shopping hann jag med, jag köpte Regnbågsgarn, guldfärgad ekobomull, för att sticka mössa till bebisen, skam den som ger sig. Köpte oxå fint roligt stort mönsterark från Regnbågsgarn. Bilder av allt kommer i kväll eller imorgon när manne är tillbaka med ordinarie datorn från Gotland. Han åkte direkt på kvällen när vi kommit hem. Ja hemma och stor o tung och otymplig och lite skräckslagen för vad jag givit mig in på. Jag som älskar tystnad och Splendid Isolation, en bebis, logiskt?

1 kommentar:

manotanten sa...

Låter underbart alltihop!
splendid isolation är härligt och nödvändigt ibland... en bebis är inte helt logiskt då nej men värderingaar, prioriteringar o behov brukar anpassa sig efter livssituationen faktiskt och så får ni väl ge varandra lite isolation i bland, du o mannnen kanske