Så här började det, jag ville ha en supergullig, varm och fin mössa till min dotter när hon kommer ut. Jag har ett underbart Visjö garn från Östergötlands ullspinneri, jag som gått kurs på kurs på HV och annat fint, gjorde kanske inte någon provlapp men jag stickade jämt och fint och snabbt. Och resultatet blev inte riktigt som jag tänkt mig, lite större än vad jag förmodar att dottern blir.Jag har för tillfället övergivit Visjögarnet och arbetar istället med ett skumt Alpackagarn jag köpt på en mässa. Det är mjukt och fint och brunt. Det skall bli spännande att se vem i familjen som skall få denna mössa. Återkommer.
2 kommentarer:
Haha! Jag har också försökt sticka såna där mössor, jag tror de är väldigt känsliga för masktäthet eller nåt för mina har också alltid blivit antingen för stora eller för små. Men du maken ser ju jättegullig ut! Fint det var med soffbordet också, lyckad integration liksom med garnen i.
Ja, han blev ju skitsnygg i den... arn-aktig, riddare o medeltid tänker jag på... stora starka allvarsamma män...
Skicka en kommentar