onsdag 4 november 2009

En dag

som var igår var jag och underhöll barnmorskan i en dryg timme, sista gången på BVC, bad om vaccin o hon sa -Vill du VERKLIGEN ha det? o då sa jag snabbt -Nej. Så slapp jag det! Lite skumt när två sjuksköterskor möts!

Sedan åkte jag och min älskade man till Waldemarsudde, åt god lunch och besåg utställningen Finland - land och folk. Helene Schjerfbeck var bäst. Finns det något Hötorget i Finland?
Men en 3 meter hög Mannerheim fick ju mannen att bli lycklig i allafall. Hur som helst föll vi som vanligt i farstun pga av alla blommorna som dom smyckar huset med, Hibiscus, stora som små träd, så idag köpte vi oss två små löjliga kopior men en vacker dag har dom oxå växt upp.(haha)

Sen fick jag gå o dricka soyalatte och käka citronpaj med kompis på Söderhallen, fick visa min nästan overkliga mage.

O just det, på morgonen stickade jag 10 varv på tröjan men händerna är så svullna nu så att jag får ont i handleden och vågar inte sticka mer än typ 2 varv om dagen. Trist.
På kvällen var jag jättetrött och somnade klockan 12 o vaknade klockan 2 och har sedan sovit typ en kvart! När det gäller detta är naturen inte smart - man borde få sova som en stock innan man får barn.
Nu T Blood.

3 kommentarer:

Tina sa...

Hej
Nu har jag hittat din blogg - fina tröjor du stickat till lilltösen.
Kram vi hörs - och jag tycker du är väldigt fin med din mage!
Kram Tina

Anonym sa...

Mannerheim stod staty, vit o allvarlig (bara ca 30-40 cm hög dock) på min mormor o morfars tramporgel i salen... jag kunde spela "blottendag", "tryggarekan" och nåra till redan i 6 årsåldern och när jag kom igång ordentligt med psalmerna sa alltid morfar (som ju lärde mig orgelns mysterier) att jag spelade så mannerheim skakade o darrade... tror han ramla ner en gång men klarade sig oskadd hårdför som han va...
hur PK han eg var låter jag vara osagt
mano

Kajsa sa...

Börjar bli riktigt spännande att följa din blogg nu! Hoppas allt går bra för dig och den lilla bäbisen. Jag hade också en vääääldigt tung och svullen kropp i slutet, jag fick havandeskapsförgiftning och det var ett elände utan like. Man såg liksom fram emot förlossningen.